Fråga:
Jag har av en gammal släkting fått förklarat för mig att traditionen ursprungligen var en skål från absent friends till jubilaren, framförd av någon av gästerna (eller toastmastern).
Det är väl egentligen mer naturligt att framföra de frånvarandes skål till jubilaren än att skåla för dem som inte är närvarande.
Håller du med om att detta är den ursprungliga traditionen?
Svar:
Vi har inte traditionen överhuvudtaget, den kan däremot återfinnas i brittiska Royal Navys ritualer.
Men jag antar att du läst inlägget om absent friends. Där skriver jag att ”To absent friends” är en skål för de vänner som inte närvarar, de som inte längre lever eller på annat sätt inte kan presenteras.
Vanligtvis sker denna skål vid en middag eller fest.
Men om vi ska fördjupa oss så sägs det med prepositionen ”To absent friends”, och ”to” betyder ”till”. Till de vänner som inte närvarar o.s.v
Det går inte rimligen att säga att man därmed skålar ”åt” de vänner som inte närvarar o.s.v. Hur skulle det för det första gå till?
Du kan inte rimligen framföra en skål – en lyckönskan, från de som inte lever. Dessutom bör de som inte närvarar ha framfört sin lyckönskan.
Utifrån din fråga skulle man då säga ”at” absent friends – vilket betyder ”åt” de som inte närvarar med flera.
Men det gör man inte, man säger ”to absent friends” och det är således svaret. Man skålar för dem och inte åt dem.
Klicka här för att läsa min artikel om skålar >>
Etikettdoktorn Mats Danielsson